Varför är det omöjligt att framföra
några långtgående visioner i dagens mediala politiska debatt? Det enda det
tjatas om till leda är problem problem problem, och det enda som ens
tillnärmelsevis liknar en lösning bara är samma gamla politiska
saga – vi ska skapa jobb, skapa jobb, skapa jobb. Det låter ju
oerhört kreativt detta, med att ”skapa” jobb. I själva verket
så är det enormt destruktivt, och dessutom kommer det ögonblick aldrig ske; då vi når full sysselsättning. Det behövs nämligen ett
visst antal arbetslösa för att hålla nere inflationen och lönerna.
Så klart också för att hålla arbetarna i en osäker sits, där det
ständigt närvarande hotet om att någon annan kan ta ditt jobb om du
inte sköter det, låser fast dig vid din (rättmätiga?) plats.
Vad menar man egentligen när man säger
att man ska skapa jobb? Jo, det handlar om att stryka det privata
näringslivet medhårs, se till så att miljardärerna mår prima och
kanske kanske, till nåders, ska uppfinna några nya anställningar.
Men att de helt säkert gör det, kan så klart inte politikerna
garantera, näringslivet kan lika gärna välja att omvandla statens rövslickeri
till fetare bonusar och aktieutdelningar. Alltså till att berika sig
själva, de redan rika. The good old story.
På första maj spatserade jag runt med
en egentillverkad varningsskylt där det stod ”Se upp för meningslöst
arbete”. Men vad är meningslöst arbete? fick jag frågan vid flera tillfällen under dagen. Här följer mitt svar.
Det är meningslöst att människor sitter och sliter långa pass för
låga löner i Kina och Indien i fabriker för att tillverka billiga
plastprylar som ska säljas på lågprisbutiker till oss i väst,
köpas för en tia, genast gå sönder och kastas i soporna eller (i
bästa fall) plaståtervinningen. Det här är meningslöst för att för
det kräver att vi pumpar råolja ur marken, (som är en ändlig resurs), för
att det krävs en oerhörd mängd energi för att hålla igång alla
maskinerna som tillverkar produkten, och sedan en massa utsläpp för transporten. Det är
meningslöst för att det stjäl många timmar av mänskligt liv som helt i
onödan ska sysselsättas med detta, som förmodligen inte ens gav dem den möjlighet att ta sig ut ur fattigdom så som de önskat. Och allt
detta för att någon på andra sidan jorden ska kunna gå in,
skratta åt en ful plastig halloween-mask, köpa den på ploj till en
vän, som kanske använder den en gång under en kväll och får sig några
goda skratt, och som sedan ska slängas, kanske smältas ner till en
sämre plastprodukt, innan den helt går i graven. Eller så kanske den flyter ut i havet och joinar sina plastic buddies ute vid den stora
plastön. Eller hamnar i småbitar i magen på en albatross.
Alternativt bränns med andra ”brännbara” produkter, och släpper
ut giftiga gaser i luften i processen.
Mmm. Jag riktigt myser när jag tänker
på alla dessa arbetstillfällen. Alla dessa människor som är
”sysselsatta” med att köra långtradare med onödiga
plastprodukter, alla som är sysselsatta med att ta fram nya giftiga färgämnen, alla som är lyckliga nog att ha det "kreativa" yrket att designa dessa meningslösa plastprodukter, alla de tekniskt skickliga som ägnar sitt liv till att tillverka maskinerna och alla
deras delar, alla de som sliter dag efter dag med att pumpa upp oljan, sitta på motorvägar långa dagar och transportera den... Alla dessa händer som
är satta i arbete, är det inte fantastiskt! Tänk vad tråkiga och meningslösa deras liv
vore om inte vi satte dem i arbete genom vår konsumtion.
Och tänk på alla telefonförsäljare
där ute, tänk vad ledsna de skulle vara om de fick sluta på sina
jobb och göra något annat, tänk alla människor som blir uppringda
av telefonförsäljare, hur tråkigt det skulle vara om ingen
någonsin ringde dig längre för att med glättig röst (som för att dölja panikångesten under ytan) försöka pracka på dig någon
produkt som du inte behöver.
Tänk på alla reklammakare, tänk om
de hade fått en basinkomst och inte gjorde reklam längre, tänk vad
mycket konst och icke-kommersiella budskap de skulle kunna sprida
istället på sin nu frigjorda tid. Usch så hemsk världen skulle vara då, om
vi inte hade reklamen in-our-face varje dag.
Tänk vad ledsamt det vore, att inte ha en
arbetsgivare ständigt flåsande dig i nacken som vill se resultat
av ditt arbete, tänk om du istället hade tid att fördjupa dig i
något som du verkligen brinner för, oavsett om det ses som något
”inkomstbringande” eller ej – nej fy, hur skulle det se ut egentligen?
Tänk om människor skulle sluta tjata
på dig om vad du vill ”bli”, eller om folk på fester skulle sluta fråga dig vad du "gör" och sedan bedöma dig efter ditt svar. Tänk om de istället för att se ditt jobb som din
identitet, istället skulle börja intressera sig för vem du är. Tänk om ”passion” skulle bli ditt ledord i livet, istället
för ”månadslön”. Ja, gud så hemskt, alla skulle ju bara ligga på
soffan, för det vet vi ju, att det är det enda som driver
människor. Lathet och bekvämlighet, och kanske möjligtvis lite girighet och egenintresse, det är ju som vi alla vet, de främsta mänskliga
egenskaperna.
Nej, ni får ursäkta min fula sarkasm. Så klart jag vill att vi ska skapa jobb! :D
För om jag säger något annat, så finns det ju inte en chans i världen att bli tagen på allvar, än mindre vinna ett val. Åtminstone inte om vi ska tro politikers och mediers retorik i dagens Sverige.
