Dags att skapa en grön vänstervåg

Hur länge har egentligen fascismen härskat nu i världen? Det är svårt att hålla räkningen. Det bruna har blivit det nya normala, i land efter land. Det är nästan svårt att minnas den första chocken vid valen, när Sverigedemokraterna först kom in i riksdagen, eller när de blev tredje största parti. Vi har vant oss vid högerpopulism och att galna politiker som Trump och Bolsonaro styr och ställer i medielandskapet. Detta i en tid då det sista världen behöver är fascism. Get me right, vi behöver aldrig fascism, men jag skulle säga att just nu är ett särskilt dåligt tillfälle för det, nu när vi mer än någonsin behöver ta gemensamma krafttag för att ställa om hela vårt samhälle och ekonomiska system för att mänskligheten ska överleva på sikt.

Work in progress-bild från min kommande film om politisk depression

Det är lätt att glömma bort att en politisk våg består av en mängd individer. Ibland känns det mer som det är ett naturfenomen som sköljer över oss, helt utan vår inblandning. Att vänstervågen -68 kom från ingenstans, att nazismen på 30-talet var ostoppbar. Så kan det kännas, eftersom vi bara är en liten prick i historien. Men detta är såklart sociala vågor, och det om något, är det enda vi faktiskt kan påverka. Vi kan inte stoppa en tsunami men vi kan stoppa fascismen. Men istället för att bara fastna i antagonism, den fälla som vänstern alltför ofta går i, och fastnar i att vara ”anti” något, så måste vi konstruera vårat ”för”. Vi måste börja måla upp de framtidsvisioner vi hellre vill ha vid horisonten. Vi behöver fokusera på lösningar, istället för att ständigt rabbla upp alla problemen.

Ja, jag vet. Problemen känns överväldigande, särskilt om du listar dem alla efter varandra. Been there, done that. Pandemier. Klimatkris. Ekosystemkris. Flyktingkriser. Växande ojämlikhet. Nyliberalism som fått skära ner och sälja ut vår välfärd år efter år. (och tyvärr, så räknar jag numera sossarna till den skaran). Ett svenskt folkhem kan du se dig om efter bland stjärnorna. Någon social trygghet existerar inte längre i det här landet. Bla bla, jag tänker sluta här, för annars fastnar jag bara i just det jag sa att jag inte skulle göra. Det räcker nu. Vi vet vad som är fel. Nu är det dags att vi ändrar på det.

Hur bygger vi då en ny rörelse? Hur skiftar vi den politiska färgen på vågen från blå-brunt till röd-grönt? Jag säger att vi måste alla ta vårt ansvar. Alla vi som på något sätt säger oss att ligga till vänster på skalan. Eller på den gröna sidan. Eller anarkister, socialister, feminister, anti-rasister, vänsterpartister, klimataktivister... - gärna sossar också om ni vill vrida ert parti tillbaka till era rötter! Vi måste bli bättre på att höras och synas. Kulturarbetare, I'm looking at you. Vi måste sluta vara rädda för tabut kring ”plakatpolitik”. Tänk om fler gjorde uttalat politisk konst. Slutade mesa sig och gömma sina åsikter. För att parafrasera Athena Farrokhzads välkända sommarprat – vi har inte tid att prata om träd. Ja, jag önskar också vi hade tid att förkovra oss i att förverkliga oss själva och våra individuella uttryck, men som Greta säger; Our house is on fire. Vi måste först släcka elden, innan vi gör nånting annat.

Vi måste bli bättre på att samarbeta mellan rörelser. Lägga ner de interna konflikterna för ett ögonblick. Sluta tävla med varandra. Vi måste använda vår kreativitet, våra erfarenheter och våra olika förmågor för att hitta olika sätt att nå fram med våra budskap. Vi måste sprida positiva exempel och inspirera andra. Klimatfrågan (som många andra viktiga frågor) är ett hyperkomplext problem. Men det innebär inte att den är omöjlig att lösa. Det handlar bara om att det är ett problem som har många olika lösningar.

För att bli lite konkret här, så behöver vår ekonomi bli cirkulär. Det menar jag på flera olika nivåer. Dels cirkulär, som i att varje produkt som tillverkas måste ha hela sin livscykel inräknad innan den går i produktion. Till exempel en bil, ska gå att nedmonteras till sin minsta beståndsdel, när den inte längre fungerar. Så att vi kan återanvända eller återvinna delar och råmaterial. En telefon kan inte slängas på tippen efter två års användning. Vi måste kunna byta ut delarna när de strejkar. Och återvinna de värdefulla mineralerna. 

Dels cirkulär som i Kate Raworth's "Donutekonomi". Där vi har en yttre gräns för ekonomin, som är planetens gränser och en inre cirkel som är människornas välmående. Inom de två cirklarna, inom den ”munken” måste vår ekonomi platsa. Så att vi inte tar av kommande generationers framtid, men också så att alla människor får utrymme att ha ett drägligt liv.

Och sist men inte minst, cirkulär som i den mänskliga cirkeln. Som i deltagande ekonomi. Vi behöver ha ett samhälle och en ekonomi där människor är med och bestämmer över vad som är viktigt för oss, i våra företag, i våra lokalsamhällen, i våra länder och i jorden som helhet. Vi behöver mer demokrati i ekonomin. Vi måste ta makten från de superrika, genom att bekämpa skatteparadisen dit de flyr med de resurser som vi, i våra anletens svett, har tjänat ihop. Ingen enskild människa ska ha rätt till att leva i överflöd samtidigt som andra svälter eller bor på gatan. Det är inte rimligt. Vi behöver en maximi-inkomst. Ett tak på hur mycket en person får tjäna. Vi måste våga utmana den sjuka nyliberala tanken att vissa personers rikedom inte har något att göra med andra personers sociala utsatthet. De är olika sidor av samma mynt. Jämlika samhällen är bättre för alla, det visar forskningsrapport på forskningsrapport. Vi är friskare, både fysiskt och psykiskt när alla har en vettig levnadsstandard. Brottsligheten minskar och graden av utbildning ökar. Såklart – för vi hör ihop! Människor mår inte bra av att se andra människor lida. Vi har bara blivit så vana vid att se lidandet att vi trycker ner de känslorna djupt djupt ner för att slippa tänka på dem.

Egentligen så är redan rörelsen här. Jag vet ju det, vi är många som är engagerade. Som har kämpat i många år, eller decennier till och med. Men nu, när allting står på spel, så måste vi bli bättre på att nå bortom våra små bubblor. Jag med. Hur? – det måste jag erkänna att jag inte vet. Konturerna på våra bubblor som vi skapat åt oss själva med sociala medier känns ibland mer som taggtrådssprydda murar. Hur spränger vi murarna? Hur når vi ut till varandra? Här ligger vår utmaning. Att räcka ut en hand (metaforiskt, förstås, så här i coronatider). Det här får vi lösa tillsammans. Slå våra kloka huvuden ihop och koka ihop en kreativ lösning. Nu vänder vi vågen. 

Är du med mig?

Grattis! Nu är det DIN tur att rädda världen!

Ni vet alla de där ”Rädda Världen”-filmerna som du har sett? Ja, just du. Jag vet att du har sett en massa ”Rädda världen”-filmer. Ja. Det har du. Det har vi alla. Nästan alla filmer som drivs av spänning på nåt sätt, handlar om en eller några få personer som plötsligt står inför Apending Doom, och det ligger i deras händer att rädda jorden.

Och nu är det DIN tur! Fattar du! Du är The Chosen One. Ja! Visst är det underbart! Du är nu utvald till att vara den som måste rädda världen. Ja, DU, och DU och DU och DU. Jag vet. Det låter inte lika kul när man säger att alla är The Chosen One. Du är så jävla lurad av individualismen som har fått dig att tro att du måste besitta magiska krafter för att få rädda världen. Nej, du kan vara en jävla nolla, en Zero, och ändå få bli en Hero. Är det inte fantastiskt?

Det här må låta raljerande, men jag är helt och hållet seriös. Vad är det som gör att vi inte bara släpper allt vi har för händer nu och tar våra samlade krafter och fokuserar på att rädda vår värld? Vi gör ju det nu, med coronakrisen. Vi släpper allt, vi ställer in allt, vi skjuter på allt, vi uppoffrar våra jobb och vår ekonomi för att rädda liv och rädda samhället. Vi riskerar ekonomin, vi riskerar allt. Ta nu denna erfarenhet och applicera den på klimatet. Det finns inget ”sen”. Om vi ska undgå flera graders uppvärmning så är det dags att ta drastiska åtgärder IDAG.

Och det har vi delvis gjort nu. Titta bara på skillnaderna i utsläpp när vi nästan helt har slutat flyga. Men nu är det ett avgörande läge. När coronakrisen är över, så är det absolut av största vikt att vi INTE återvänder till business as usual. Om vi gör det, så kommer vi drabbas av kriser av den storleksgrad att Corona kommer kännas som en walk in the park.

Det är NU vi måste ligga på våra politiker och visa att det här är det som folket kräver, det är det här vi vill ha. Vi vill ha en klimatomställning, vi vill rädda den biologiska mångfalden, vi vill ha en ekonomi som håller sig inom planetens gränser. Men vem är vi? Jo, det är du och du och du och jag. Vi måste sluta skylla ifrån oss ansvaret på någon annan. Vi är dom som vi har väntat på. Det finns ingen ensam hjälte i den här berättelsen. Jag är ledsen, men Greta kommer inte att rädda världen. Greta behöver dig och mig också.

Så ta den här krisen som en chans att verkligen sätta dig ner och fundera. Tänk över, hur ser ditt liv ut just nu? Vad kan DU göra, i ditt liv, för att jobba för förändring? Och nu talar jag inte om att du ska gå till affären och bara köpa ekologiskt, närodlat eller bli vegan. Gör allt det där också, för all del, om du vill det. Men ärligt så bryr mig inte ett dugg om dina privata livsval. För face it – vi har provat det, ”konsumentmakt”, men det har ju uppenbarligen inte tagit oss någonstans. Med tanke på att en majoritet av alla utsläpp har skett samtidigt som vi har varit helt och hållet medvetna om att människan förändrar klimatet. Det vi behöver nu är kollektiv organisering. En massrörelse.

Vi behöver regleringar, vi behöver lagstiftning, vi behöver ändra skattesystemet. Det finns ingen logik att vi subventionerar fossila bränslen så att det kan vara billigare att flyga än att ta tåget. Det finns ingen logik i att ett svenskt ekologiskt äpple kan vara dubbelt så dyrt som ett importerat från Chile. Det finns ingen logik i att det är billigare att ta upp olja ur marken, forma den till en plastgaffel och transportera den jorden runt, för att sedan slängas efter en användning – än att betala en person för att diska en metallgaffel. Det kan inte ligga på den enskilda individens ansvar att lägga sina surt förvärvade pengar på "det rätta valet". Det valet ska vara gjort redan innan varan kommer till affären. Det är väldigt simpelt egentligen. Det är som är dåligt för människor och miljö ska allra helst inte göras alls, men om det ska göras så ska det vara dyrt och svårt. Det som är bra, ska vara billigt och lättillgängligt. Inte tvärtom, som det är nu, i den upp och nedvända värld vi lever i. 

Vi måste anpassa vår ekonomi efter vår situation, inte anpassa oss själva efter ekonomin. Och just nu är det särskilt viktigt, att vi visar vår regering att vi inte vill, när allt det här är över, att allt fokus hamnar på att ”få hjulen att rulla igen”. Ja, absolut, det är klart att vi måste få fart på ekonomin igen, men den måste rulla på ett annorlunda vis. Vi måste prioritera annorlunda. Vi måste genast få till en färdplan till nollutsläpp, och enligt beräkningar av klimatforskaren Kevin Anderson så har vi 6-12 år på oss i Sverige om vi ska hålla oss inom Parisavtalets gränser och 2 graders uppvärmning. 6-12 år. Till noll. Vi måste alltså minska våra utsläpp med 10-15% per år, med start i år. 2020.

Vi måste börja fokusera på lösningar. Det finns massvis med alternativ som redan är utarbetade. Vi måste börja använda dom, och samtidigt jobba på nya lösningar. Tillsammans måste vi lyfta de alternativ vi vill ha, och nå bortom våra bubblor. 

2020 är ett ödesår. Vi måste alla dra vårt strå till stacken. Här är vi vår chans, att få meningsfullhet. Känna att vi bidrar. Känna att vi har ett sammanhang. Vår ekonomi måste bli cirkulär nu, istället för exponentiell. För snart har vi nått det absolut taket och kommer krascha rätt ner i botten, om vi inte börjar anpassa oss till verkligheten nu. Kom ner på jorden. Sluta dröm om evig tillväxt, det är en saga som nyliberala ekonomer har försökt vagga oss till sömns med allt för länge nu. Vakna upp och se att den är lika fiktiv som din senaste favoritserie på HBO.

Vi behöver en ny rörelse av samma storleksmått som 68-rörelsen. Men vi kan inte sitta och vänta på att den ska hända. Det är vi som startar den. Vi är rörelsen. Det sker ingen annanstans, inte sen, inte om ett halvår eller ett år. Utan nu. Du. Jag. Vi. Det är din tur nu. Vår tur. Att rädda världen. Hur? Använd din fantasi, ditt intellekt, din erfarenhet, din kreativitet! Tillsammans grejar vi det här.