Dag 11.

11 dagar har gått sen jag landade i det stora äpplet. Händelsefulla 11 dagar har passerat. Två gånger har jag deltagit i #SpringTraining, som varje fredags marscherar till Wall Street för att träna och bygga upp inför 1 maj då en generalstrejk är utlyst. Vi har hoppat och "smält" och byggt murar med våra kroppar och förvirrat NYPD som blockerat vår väg genom att splittras som "civilians" för att sammanstråla framför New York Stock Exchange för att utföra den symboliska gruppaktionen "the People's Gong" för att kontra "the closing bell" - ringningen som markerar stängningen av börsen klockan 16.

Mycket tid har gått åt tunnelbaneturer mellan Brooklyn och finansdistriktet, till möten i olika delar av staden, från det publikt öppna 60 Wall Street, till utomhusmöten i Zuccotti, eller i lokaler spridda över Manhattan. Vissa möten har flyttats till det tappra försöket till ockupation av Union Square. Vid midnatt varje kväll omringar flera hundra poliser den lilla skaran av ockupanter (många av vilka är hemlösa) och kör iväg alla som försöker sova på torget. Alternativt, låter dem sova ett par timmar för att bryskt väcka dem i mitten av natten genom att brutalt köra bort dem och slänga deras ägodelar i soporna. Igår kväll kom vi marscherande ett 30-tal personer från ett kreativt möte med "the Plus Brigades" (en grupp som nyttjar kreativa medel för att utföra oväntade och roliga direktaktioner) för att framföra ett stycke gatuteater som bland annat involverade en massiv fejkad dödsscen. Aktionen blev dock inte av då polisen meddelade att alla som la sig ner på torget (även som en del av ett performance) skulle arresteras. Absurditeterna avlöser varandra vad gäller NYPD och deras påhitt.

Jag har suttit i intervjuer hemma hos olika fantastiska aktivister och fått ta del av deras historier. Jag har suttit i möten och upplevt mer eller mindre lyckade försök till konsensusbeslutsfattning. Det är dock en enda röra i mitt huvud vad gäller uppsatsfokuset.. Som den platta, ledarlösa rörelse som Occupy är, är den inte så lätt att greppa och stoppa in i tydligt avgränsade kategorier, utan är otroligt dynamisk och i en ständig växlingsprocess mellan förändring och bevaring. Ibland skulle jag behöva kunna splittra mig i flera delar för att kunna delta på allt som händer.

Jag har bestämt mig för att stanna till fredag nästa vecka (5 extra dagar från min ursprungliga plan) för att hinna med allt som jag vill hinna med i min fältstudie - även om jag vet att det egentligen aldrig kommer vara nog - jag får helt nöja mig med mitt lilla nedslag! Det hela är väldigt fint, oavsett.


fortsättning följer med bilder och mera äventyr från Occupy Wall Street...